Maria

Ligger här och hatar i det blå
Hoppas såna saker som jag inte hoppas på
Någon har hällt råttgift i min mat
Jag kan inte äta mer - underbart

Och telefonen står och skrattar för sig själv
Den hånler för den vet att den är arbetslös ikväll
Och jag är fjorton år igen fast lite mer
Lite mer utav det där dom vuxna inte ser

Eldarna kan vänta jag har redan varit där
För klockorna går bakåt som om satan vore här

Ligger här och pratar för mig själv
Hatar att jag inte kan vara rationell
Och blommorna vi plockade igår
Dom tar jag sakta livet av och det är så…

…att det är samma fenomen jag lider av
Ge mig det jag törstar efter ge mig det som jag vill ha
Men klockorna går bakåt i mitt hus
För syndaren har fått sitt straff redan nu

Eldarna kan vänta…

så var man äntligen efter långt om länge inflyttad då. det har varit en dryg helg då jag både har jobbat och flyttat och även hunnit med att vara chaufför på lördagnatten. men nu är jag här i alla fall. är cp trött, så jag skriver mer sen. puss

fan vad jag känner att jag bara skriver negativa blogg-inlägg. men va fan... här kommer ett till;

fan vad jag hatar att inte ha någonting att göra på en helg, en helg där jag är ledig också dessutom! jag inte varför men det bara kryper i kroppen på mig när jag inte har någonting för mig. på veckorna gör det mig ingenting att inte ha någonting att göra, men så fort det börjar närma sig helgen så kryper jag nästan ur skinnet.
gnnhh. varför kan jag bara inte nöja mig med att det är såhär livet är och att det blir tydligen inte roligare. nejdå, alltid ska man hoppas för att sedan bli krossad ner i skorna gång på gång. ÅÅHHH!!! JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ATT DET ALDRIG HÄNDER NÅGONTING!! gaah, frustrerad är det minsta man kan kalla mig.

(snott från facebook)

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till dina anteckningar, tagga 20 personer och radera mina svar. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som taggade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!



1. Vad heter du? Maria
2. Ett ord på fyra bokstäver: miss
3. Flicknamn: maybellene
4. Pojknamn: markus
5. Yrke: mat-tant
6. Färg: mörkgrön
7. Klädesplagg: mysbyxor
8. Mat: makaroner
9. Sak i badrummet: matta
10. Plats/stad: mora
11. En orsak att vara sen: motorstopp
12. Något man skriker: menvafan!
13. Film: moulin rouge
14. Något man dricker: mintu
15. Band: manowar
16. Djur: markatta
17. Gatunamn: mormorsgatan
18. Bil: mitsubichi
19. Sång: master of the wind
20. Aktivitet med mer än en deltagare: mys

du vet när man har en såndär riktigt mys-dröm som man aldrig vill vakna ifrån, så blir man jämt brutalt väckt på nått jävla vis? precis det hände i morse. dom ringde ifrån jobbet och ville att jag skulle komma dit på en gång, det hade kört ihop sig lite. jag blev så jävla frustrerad så jag hade kunnat börja gråta, inte för att jag skulle jobba, utan för att jag blev störd i min dröm. nog för att den var helt retarded som vanligt men den var ändå väldigt mysig.

---

jag sitter och funderar på hur långt jag har kommit i mitt liv och i mig själv. eller... det var fel uttryckt... hur jag kunde stå ut med mitt liv för två år sedan. jag fattar inte hur en människa kan dra ner en i skiten så långt som M gjorde med mig. hur jag kunde bete mig på det sättet som jag gjorde, och hur jag kunde tillåta sådant beteende omkring mig. hur jag kunde låta honom bete sig så mot mig. jag känner inte igen mig själv som jag var då, och jag skäms. jag skäms så in i helvete mycket. att jag kunde tillåta att allt detta hände.
jag önskar att jag kunde säga att jag visste inte hur jag kunde försätta mig i den situationen som jag var i när jag blev tillsammans med M. men jag var så jävla ensam då. allt jag ville var att någon skulle älska mig, krama mig och se mig. och jag fick allt det med honom, ett litet tag.
jag kände väldigt tidigt att M inte var rätt för mig. väldigt mycket tidigare än vad jag tror att någon har fattat, men jag var redan "fast" och jag var livrädd för att bli ensam igen, sorgligt men sant. så jag klänger mig fast i nån jävla illusion som jag inte kan förklara själv ens en gång. jag kan villigt erkänna att det var tillfällen då jag var riktigt lycklig, jag levde det liv som jag ville leva. men jag tror jag var lycklig över tanken på det "låtsasliv" jag levde då. hästgård, djur, mycket utearbete, köra i skogen, hey, vi hade till och med två ungar att ta hand om. det var verkligen min framtidsdröm jag levde i då, trodde jag. verkligheten var en skabbig gård där ingen klippte gräset på en hel sommar, eller var det två?, hästarna var illa skötta och ungarna var M:s småsyskon som vi fick lov att ta hand om för att det var aldrig någon förälder hemma som gjorde det. jag väckte dom, fixade frukost åt dom ,skjutsade och hämtade i skolan och såg till att dom fick mat när dom kom hem och kom i sängen i tid.
jag såg att hästarna var illa skötta, men jag vågade inte säga någonting till M:s pappa som hade hand om dom, och jag vågade inte göra någonting själv för att inte stöta mig med honom. fy fan vad jag skäms. jag har en stor jävla klump i magen bara jag tänker på det. fy fan för mig själv.

jag kan inte fatta att jag sjönk så jävla lågt som jag var.  det är för mig obegripligt.

som tur är kom jag sakta men säkert till insikt. som tur är så kunde jag sakta men säkert bryta mig loss.
jag vet att det har gått 8 månader sen vi gjorde slut, och jag vet att jag inte borde älta det här fortfarande. men jag tror inte att jag har kunnat bearbeta det här riktigt, för att han låter mig inte vara. det har gått 8 månader, och jag får fortfarande inte vara ifred från honom. jag har sagt flera gånger att när det här är över så kommer jag att bryta ihop. det är inte över än, och jag har inte brutit ihop, men jag tror inte längre att jag kommer göra det sen.

som sagt. jag skäms.

det här är säkert väldigt förvirrat, och det är säkert bara jag som förstår vad jag har skrivit. men är inte det lite hela idén med en dagbok/blogg? att man ska få skriva av sig? jag kände bara att jag behövde få ur mig lite galla.

.so.fucking.alone.

nu börjar flytten närma sig känner jag. förhoppningsvis får jag nycklarna till lägenheten redan i helgen. då blir det flytt helgen efter det. om en och en halv vecka med andra ord. YÄY!! nu känns det bra. känndes inte lika bra förut ska jag säga. men ju mer jag har vant mig med tanken desto bättre känns det.
men det är mycket mer att tänka på nu när man hyr "privat". t.ex tv och så... det är bajs. jag kan inte ha viasat eller canal digital, för då måste man sätta upp parabol, och det får jag inte för hyresvärden. jag kan inte ha telia digitaltv för det finns ingen mottagning där jag ska bo. kan inte heller ha tele2 digitaltv, för då måste hela huset vara anslutet,  kablar måste grävas ner och så... så det blir det inte heller.. så då är bara boxer enda alternativet. vad jag vet då. finns det något annat att välja på? jag har ju liksom ingen koll på vad som finns.

jaha, så var det söndag igen då. åkte hem till nysäl igår och bakade lite hemma hos mamma och pappa, sen gick jag över till ljungbergs och vi spelade kort och så. mys som vanligt.

när jag åkte hem ifrån nysäl idag så hade jag en polisbil bakom mig hela vägen från arvslindan till borlänge. jag kan lova att jag har aldrig kört så lagligt i hela mitt liv. jag fattar inte att man blir så nervös när man har en snutbil bakom sig. jag menar. jag hade ju ingenting att vara nervös över egentligen.

och i natt kommer lillebror hem :) hade tänkt överraska honom och åkt och hämtat honom på arlanda i natt men det var ingen som kunde följa med mig, så det fick vara. jag ger mig inte ner till arlanda själv. då ser ni mig aldrig mer skulle jag kunna tro. jag har antagligen sveriges sämsta lokalsinne. eller, nej. pappa har det. pappa skulle fan kunna åka vilse i djurås om det var på det viset. öhh, så jag har nog ganska bra lokalsinne om man jämför.
hur som hellst så funderar jag på att möta dem vid tåget i morgon. om jag orkar gå upp vill säga.. ^^

ibland önskar jag verkligen att jag var en sån människa som kan gråta. det är mycket som hade blivit jävligt mycket lättare då.

ett litet tips; magen tycker inte om för mycket marinerade vitlöksklyftor. det har jag nu av egen erfarenhet lärt mig. det är tur att man fortfarande kan lära sig något när man är så gammal som jag är nu.

---

förövrigt är jag på såntdär konstigt må-dåligt-humör igen. jag hatar när jag gör dethär mot mig själv.